I’m a golfer, fanatic enough to go abroad in the atumn to nurture my addiction. I have also comitted myself to administrate my own yearly competition between my friends, the TT invitational. TT for my name, not the beer.

2009
Vi hann med alla rundor fast under tre månader. Jag piskade både Fille och PB och tog tillbaka Trofén hem där den hör hemma.
2008
PB vann då det var tvunget att avgöras på en dag. Tunnis kunde inte och jag hade problem med en ögon infektion (dåligt djupsende) och med en klämd nerv i armen (kunde inte använda handlederna ordentligt).

Frisk tidigare på året piskade jag Tunnis ordentligt och vann strumporna.
2007
Ågesta, första rundan. Vi gick ut 05.30 på morgonen, Jag, PB och Tunnis. Det var 20 grader varmt och 99% luftfuktighet, och blötare i gräset. Nästan lika blött det var på/efter NIN konserten som tog musten ur mig. Jag var fortfarande lite bakis.

Mitt första utslag drog 20 meter framåt och 40 meter in i skogen till höger (bakisstelhet?). Mulligan och fairwayträff vilket resulterade i ett par. Av bara farten drog jag av ett par på tvåan med. Sen började det svängiga spelet, bogey på trean och en råslicad drive på fyran ned i ett dike. Trots allt höll jag ihop delarna av och till och slutade under 100 iallafall. Någon tröst i det hela, inte tokuselt. Däremot lyckades de andra två sänka sina handikapp, så jag ligger sist. PB och Tunnis delar ledningen med sex slag. Det tar jag.

Dag 2
Riksten typ kl 0540. Två uppvärmningsslag på rangegräset sen en spikrak drive mitt i fairway.
PB drog sin drive i teemarkören och sedan 25 m bakåt in i ruffen. Mulligan.
Spelet gick hyfsat med tunnis i diket

och PBs varierande slicar. Sen kom det, En tokhookad drive ut i skogen, och en till med ett påföljande inspel i bunkern. En nia där sen ut på nästa tee.
Jag peggar upp, ska slå och så kommer han, gräsklipparmannen, och parkerar där jag vill landa. Han vinkar och jag drar bollen 100m åt andra hållet.
Nåväl, jag spelar jämt med PB under dagen och tar fem på tunnis. En acceptabel runda där alla gick på 30 poäng.
Fortfarande 6 upp på PB men bara ett på Tunnis. Jag kommer.

Dag 3
Sollentuna. Stel med träningsvärk och en förkylning av rang så lyckades jag hålla spelet i nio hål. Sen föll det, efter tre raka fairwaybunkrar och ett slag studsandes i ett träd och sen out med påföjlande dubbelbogey och nästa drive out så var det kört med humör och fokus. Jag tappade fyra på PB men tog 16 på tunnis som hade en ännu sämre dag. Det blir bara att bevaka andra platsen nu.

Dag fyra.
Troxhammar.
Jag och Tunnis roade oss med att hitta en sänka:

och lalla runt på banan. Men det slutade väntat med en PB seger:

och den sammanlagda statistiken:
Slag:
Efter hcp: PB 317, Tunnis 336, Jag 334
Före hcp: PB 435, Tunnis 442, Jag 408.

Birdies:
PB 0, Tunnis 0, Jag 2.
Par:
PB 7, Tunnis 8, Jag 8.
Bogeys:
PB 18, Tunnis 22, Jag 26.

2006

Första dagen gick vi ut en solig eftermiddag på Österhaninge GK. Allt så bra ut Fadren och Tunnis spelade tokuselt de första hålen medan jag öste in par.

Men, gräsklipparmannen som brukar dyka upp gjorde det igen. När jag skulle göra et inspel dök han upp. Isället för att vänta åkte han rakt emot mig. Jag blev tvungen att vänta, för att tappa humöret och slå i bunkern. Jag slår upp ur bunkern släpper i krattan och får skäll av GKM för att jag ‘kastade’ i krattan. Vafan en jävla stålkratta. Nåväl sen gick det bara utför medan de andra två spelade upp sig och gick förbi.

Dag 2 lirades tidigt en morgon på Ågesta. Alla spelade bra till en början, men mitt närspel gick under isen medan de andras fungerade. När jag återigen fick skäll av GKM för Fadren/Tunnis slagit ut innan han lyft armen gick det åt tokskogen ännu mer. De andra lirade riktigt bra faktiskt. Jag kommer tillbaks. För runda tre, nu börjar mina järn sitta igen. Det var ett tag sen.

Morgon 3 på Saltsjöbadens GK. Tidigt och trångt.

PB tappade 2 på mig och vann 2 på Tunnis.

Spelet blev bättre men PB spelar mest på säkerhet nu och bevakar sin ledning. Jag är hopplöst borta med mitt parlösa spel. Har inte spelat så här risigt på år.

Det tog abrupt slut på Danderyds GK, på hål två. PB tappade på ettan men jag var med så jag kände mig säker och hade arrogant nog räknat bort Tunnis. Men på tvåan…

Ett 120 m långt korthål jag var aningen lång och PB tokhookade sitt slag. Vad händer? Jo han träffar ett träd, bollen studsar in en meter från flagg och han sänker för birdie. Ja, det tog slut där.

Nu får jag och Tunnis göra upp i Portugallien om vem som är sämst. PB vann. Igen. Nästa år tar jag tillbaka det hela.

2005

LeBeuf chickened out after the defeat but Oso nagged his way into the competition. The competition were placed to Portugal an Gramacho and Pinta courses. One month before the race I played in my and Osos futsal team and one of our adversaries (could have been payed by Oso) tackled me so I sprained my left foot. The picture is taken one week after the incident. This together with the fact that my immunesystem was taken out, so I caught a cold actually made me loose the competition. With 2 points. After the first day I was someting like 18 behind, all due to fever. I fought better and better with lots of pars but in vain. Oso won. Next year I will show him. I won the two last days of ‘closest to pin’ however.
I’ve just heard that Oso will defend the trophy and Filemon will try to win it in the 2006 competition…

2004
The first year of the competition. The following courses in the Stockholm vicinity were selected for the tryout of the competition: Österhaninge, Nacka, Vallentuna and Ågesta. The creator and the honorary comittee member signed up for the first battle among golfgiants. LeBeuf and me. Both played very nervously, since both wanted their name engraved on the trophy as the first winner. Personally I was specially nervous, the trophy bares my name.
I began at Österhaninge with a strong game and after nine windy holes I had a lead with ten points, but on the latter nine I started to play more and more unfocused and LeBeuf gained speed reducing the lead to only three points. I succeeded however to maintain my lead throughout both Nacka and Vallentuna. Before the last 18 holes at Ågesta my lead were up at decent five points. My confidence at this point was big, especially after a par on the first hole. But something happened, suddenly LeBeuf played very well. With nine holes left in the tournament my lead was gone and LeBeuf was two up. Now I had to do something, and I did, I picked up my game and started to thrashtalk. With comments like ‘Wow, You’re gonna win. How does it feel?’ and ‘You’ve never played this well before.’ LeBeuf started to feel the pressure and suddenly his game collapsed and I sailed on the waves of victory throughout the rest of the course. On the last tee with LeBeuf three down he said ‘I’d rather win than lower my handicap.’ But I won with seven points in the end, and secured the first entry on the trophy as Timmy. Now I can relax with the 2005 tournament coming up.
The ‘closest to pin’ subcompetition resulted in four Timmy victories.
I ruled the first year. We’ll see if LeBeuf comes back after his crushing defeat. Or maybe Oso will try to contend the master.