Var på Slayer igår. Innan de gick på och verbaliserade sin ilska över dagens värld med ackompanjerande kontrollerat kaos så töntade sig andra band. Ett töntband var från Amerika och tyckte det var coolt med japanska tecken på sin backdrop. De försökte spela hårdrock blandat med symfoniska inslag, skitlöjligt. De andra var från sverige och spelade tråkig vikingarock på engelska. Sångaren drack vatten ur ett horn och lät illa när han sjöng sin 00-talets Ultima Thule. Tyvärr missade vi det andra intressanta bandet Mastodon för de började spela kl 18.

Men Slayer var bra.

Efter en tid av väntan så tas det små steg framåt. Nätta små steg efter en stor knuff och en tydlig målbild. Målet skall vara uppnått och de små stegen bara en uppvärmning inför slutspurten men de akademiska hindren är trots allt satta och måste övervinnas, vissa har klarats av, ett återstår.

På vägen framåt har ett nygammalt rekord mötts och tangerats. Hotet av elektricitetsmaskinen lade grunden för ett status quo och en stillhet infriade sig sådan att tretton timmars sömn befriade spänningar och tankar.